Från järn- och pappersbruksmiljö till centrum för scoutverksamhet
Vid Ranåns tre forsar lät borgmästare Johan Börjesson i Karlstad anlägga tre stångjärnshammare. Den första – nedre hammaren – startade 1646 och den övre vid Ransberg fick sina privilegier 1661.
Under 239 år, fram till 1885 fortgick järnhanteringen i Ranådalen. Vattenhjulen satte igång de tunga hamrarna – smederna arbetade i smedjan med järnet och elden – tackjärn kördes från Bergslagen, kol från skogarna och slutligen forslades det färdiga stångjärnet på älven till Karlstad, vidare till Göteborg för export till andra länder.
På 1890-talet lades stångjärnshamrarna ned och numera erinrar endast den brusande forsen, ruinerna efter den gamla smedjans grund och den sista hammaren – uppsatt i parken som ett minnesmärke – om den forna storhetstiden på järnhanteringens område.
Järnets närmaste efterföljare blev ett slippappersbruk och pappfabrik. Denna anläggning – belägen ca 300 meter bortom smedstugorna – togs i bruk 1890. Vattenhjulen hade nu ersatts med moderna turbiner. För att få kraft att driva turbinerna, dämdes Ranån på sin högsta punkt. En dammanläggning byggdes upp och en ledning (tub) förde vattnet till fabriken med en fallhöjd på ca 30 meter.
Så fick Ransberg en ny period med sjudande liv. Hyreshus uppfördes och fram till 1940-talet bodde ett par hundra människor i Ransbergs industriby. Men även denna industriperiod tog slut då massa- och papperstillverkningen upphörde omkring 1940. Människorna flyttade till stor del från Ransberg som nu uteslutande blev en jordbruksgård.
År 1963 köpte det dåvarande NTO scoutförbund Ransbergs Herrgård för att ha gården till kursgård. Då ingick ett markområde på ca 3 hektar. 1963-64 gjordes flyglarna om till sovavdelningar. Kavaljersflygelns rum fick namn efter brukspatroner på Ransberg och kvinnor på Ransberg genom århundraden har fått ge namn åt rummen i Frökenflygeln.
Senare köptes det till mer mark och området omfattar idag ca 23 hektar. Det finns lite skogsmark och framförallt stora fält för scoutläger för ca 3000 deltagare.
Vid NTO- och IOGTs scoutförbunds sammanslagning år 1970, som tillsammans bildade Nykterhetserörelsens Scoutförbund, ändrades ägandeformen till en stiftelse med Nykterhetsrörelsens Scoutförbund som huvudman. Det är så anläggningen bedrivs än idag.
